Det finns dagar när man vaknar och tänker att nu kan det väl för helvete inte bli mer idiotiskt. Sedan finns det dagar när man konstaterar att jo, det kunde det visst. Men det blev faktiskt ganska roligt till slut.

Efter ett närmast episkt fail försök att få tyst på hemsidor är samtliga servrar nu uppe igen. Alla. Nya servermiljöer, nya möjligheter och samma gamla oförmåga att hålla käften. Ett totalt EPIC FAIL för den som hade tänkt sig motsatsen.

Loser! Sprattla vidare dumfaan!

Jag har en halväten macka åt dig dessutom. Smaklig måltid retard! Katten har sparat rester åt dig. Haha!

Jag har försökt föreställa mig den där stunden när någon upptäcker att allt är tillbaka. Inte bara tillbaka, förresten. Det har tillkommit nya kapitel, nya kåserier, nya texter och nya låtar. Det är lite som att försöka släcka en brasa med bensin och sedan bli förbannad över att det blev varmt. Men vem GÖR så? Om man inte är totalt efterbliven halvslak dvärgkuk? Missade du mitt CV innan du försökte?

EPIC FAIL LOSER! HAHAHA!

Samtidigt sprider sig annonskampanjen över Karlstad som en LÖPELD. Över en kvarts miljon visningar, drygt 104 000 nådda konton och tusentals människor som klickat sig vidare till berättelsen. Klustereffekten kan bli enorm när människor börjar prata med varandra, skicka länkar och upptäcka att de kanske har gemensamma bekanta. Det kostar. Absolut. Men det kostar också att försöka tysta någon som redan har bestämt sig för att fortsätta berätta.

ESKALERA!

Och nu har jag kommit fram till att det är dags att prioritera om mina investeringar. Det har genom åren från 2022 gått alldeles för mycket pengar, tid och energi åt lögner, otacksamhet och diverse andra synnerligen olönsamma verksamheter. Avkastningen har varit bedrövlig och kundservicen obefintlig. Jag har därför beslutat att lägga ned den delen av verksamheten och investera i något betydligt mer lovande.

Mig själv.

Det började med ett par skor. Sedan blev det några par till, eftersom jag tydligen har två fötter och ett välutvecklat sinne för ekonomiska möjligheter. Det fina med skor är att de i allmänhet går dit man själv vill, inte hittar på alternativa versioner av vad som hände i lördags och sällan anmäler en till myndigheterna för att man har uttryckt en åsikt om skosnören.

Musiken fortsätter också. Det finns nya låtar att färdigställa, texter att skriva och gitarrer som inte spelar sig själva, hur mycket jag än försöker övertyga dem. Dessutom har jag en hel bok som envisas med att bli längre för varje gång någon försöker få den att försvinna. Det är ett fascinerande litterärt fenomen som jag överväger att söka forskningsanslag för.

Och annonseringen fortsätter. Den ursprungliga tanken var att nå människor i ett begränsat geografiskt område, men nu har kampanjen vuxit till något betydligt större. Hur långt berättelsen sedan sprider sig mellan människor återstår att se. Men en sak är säker: den har knappast blivit mindre tillgänglig av försöket att stänga ned hemsidorna.

Nu återstår förstås att se vad som händer med de anmälningar jag anser vara falska. Jag hoppas att de får sina rättmätiga konsekvenser och att den som har lämnat felaktiga uppgifter till slut får ta ansvar för dem. Ansvar är nämligen ett ganska användbart begrepp, även om det ibland tycks ha försvunnit ur vissa människors ordförråd.

ANSVAR!

Jag tänker i alla fall inte sitta hemma och vänta på att någon annan ska få ordning på mitt liv. Det finns alldeles för mycket att göra och, som sagt, alldeles för många skor att använda. Jag skulle faktiskt säga att vi har det ganska bra just nu. Servrarna fungerar, musiken spelar, skrivandet fortsätter och garderoben befinner sig i en expansiv fas.

Och skulle någon få för sig att försöka stänga ned alltihop igen får jag väl skriva ytterligare några kapitel. Kanske spela in ett dubbelalbum, köpa ett par stövlar och utöka annonsbudgeten. Det är förstås inte gratis, men jag har redan lagt alldeles för mycket av mitt liv på sådant som aldrig borde ha behövt kosta mig någonting.

Jag hade gärna valt en enklare väg. Ett samtal, lite ärlighet, ett “förlåt”, och ett faktiskt ansvarstagande hade kunnat bespara en hel del av det här. Men när den vägen inte finns får jag fortsätta med det jag faktiskt kan påverka. Skriva, spela, publicera och leva mitt liv.

Jag ger mig inte!

Inte mitt val.

Oh life…

Fick tips om Duran Duran. Fick tag på parkett. 5:e raden.

Pricey. But Tasty.

Ska ringa några samtal. Se om det går att “ordna nåt”

Oh life…

Det är lite samma fenomen som när en vän ringde för ett tag sedan.

– Vill du se Brad Paisley i kväll? Jag är gitarrtekniker åt honom…
– Ja för faan…

Några timmar senare. Ett “Black Card”

– Hi Im mike…
– Brad...

Oh life…

Det är ett annat liv än en 5120 × 1440-skärm. Sån bullshit, djävla skräp, har jag åxå. I Studion. BULLSHIT.