Måndag

Vaknade 07. Vi somnade tidigt igår. Redan vid midnatt. Sex timmar räcker för att känna sig rejält utvilad. No rest for the wicked. Astor låg kvar i exakt samma ställning på min kudde som när han somnade igår kväll, med ett stort och belåtet kurrande.

Örtte. Välling. Vitaminer. Kosttillskott. Astor matad. Morgonbestyren avklarade och en ny vecka kan börja.

Två nya låtar till Wild Women Of Wongo ska bli klara snart. Temat är detsamma som i så många andra låtar de senaste tre åren. Nya texter om samma person, helt enkelt. Jag är faktiskt väldigt nöjd med vart det är på väg. Bra texter som jag är nöjd med, där ”bra” naturligtvis ligger i betraktarens öga.

Det kanske finns någon enstaka person som tycker att texterna är fullständigt vedervärdiga. Men i så fall kanske det beror på att de utgör ytterligare några små byggstenar i det man skulle kunna kalla ett narrativ. Ett narrativ som inte nödvändigtvis är särskilt bekvämt för alla inblandade. Det kan såklart vara besvärande.

Det vore ju en sak om det handlade om ett ”bittert ex som satt hemma ensam och tillverkade komplett dynga”. Det är betydligt bökigare och mer besvärande när detta ex råkar vara en etablerad låtskrivare och producent som gör kommersiell musik tillsammans med andra vedertaget erkända musiker, och dessutom samarbetar med kända gästartister i projektet.

Dessutom är jag inte bitter. Bitter är man, åtminstone enligt min definition, när man har förlorat och inte kan göra någonting åt saken. Det är ganska långt ifrån mitt läge just nu. Snarare tvärtom, faktiskt.

Och på tal om det måste jag skriva klart ett par riktigt bra kapitel till min bok också.

Den riktade reklamkampanjen för det jag skriver går som tåget på Facebook och Instagram. På vägen har jag dock varit tvungen att prioritera, och Wild Women har därför hamnat lite bakom boken den senaste tiden. Men å andra sidan har vi ingen direkt statisk fanbase. Vi har många lyssnare, men framför allt i samband med nya releaser. Däremellan blir det betydligt lugnare.

Men men. Skit samma. ”Song For Katre” har 172 000 streams på Spotify. Det får man väl ändå vara glad åt. Det är åtminstone mer än ingenting, vilket i sig är en ganska svårslagen matematisk sanning. Jag får helt enkelt ta upp reklamen för musiken igen när de nya singlarna kommer.

Sedan har jag möten inom ”ungefär samma ämne” den här veckan. Två stycken, närmare bestämt. Och fler lär det bli. Det händer en hel del bakom kulisserna också, även om allt inte är sådant man skriver om i en dagbok.

Det är en spännande vecka.

Och så är ännu en jacka från Jacketshop UK på väg. Det ska bli spännande att se vad som dyker upp den här gången. Jag har ju skolan också, förstås. Den ska hinnas med mellan allt annat som pågår.

Ja. En ny måndag. Nya låtar, nya kapitel, nya möten, nya planer och tydligen en ny jacka också. Det är väl ungefär som vanligt.

Måndag.

Pigg. Nykter sedan 8 månader eller hur länge det nu är. Full av kraft. Full av vilja. På gott humör. Stridslysten. Och tämligen väldigt totalt ickebenägen att vika en enda djävla förbannad millimeter från att den som gjort fel och totaldemolerat någonting är den som ska ta ansvar för det. Inte försöka sprattla mot konsekvenser av det man själv skapat. Punkt slut.

Ok. Hey ho, let’s go. Full speed ahead. Eller som Py brukar skämta om att “jag alltid säger” – i trafiken, i kassakön, på restaurang till servitören, i studion…

“ÖKA DÅ FÖR FAAN!”