Micke Wennborn. Eller Micke Fucking Wennborn. Eller Mumingistarristen. Kanske Mickeman, Vargen, Creatch. Eller “Hörrö”. Det beror på vem man frågar. Min bästa vän tillhör “hörröklientelet”.
Musiker, låtskrivare, producent, författare. Ungefär i den ordningen. Men just nu mest författare. Faktiskt.
Jag tänker inte trötta ut nån med ett stort djävla CV här. Det finns en förbannat dåligt uppdaterad sida på Wikipedia. Inte ens mitt namn är rätt. I dont give a shit. Det är inte mitt jobb att fixa. Jag jobbar inte där.
Det finns en officiell bandsida för mitt senaste egna projekt, Wild Women Of Wongo. Där finns musik, låtar, bilder och allt annat som hör hemma där.
Det finns bilder i överflöd på Instagram. Jag har en personlig, Micke Wennborn på Instagram. Den startades egentligen för gården jag hade, men fick bli kvar efter att gården var borta. Katten, Astorman, har en. Det säger möjligen något om hur mitt liv har varit organiserat att katten har en egen Instagram, men det får någon annan analysera. Det säger möjligen något om hur mitt liv har varit organiserat att katten har en egen Instagram, men det får någon annan analysera.
En del av de gamla bilderna kan nog dyka upp här också. Bääsare, katter, relationer, studio, gig och matbilder. Säkert en del annat som jag har glömt att jag fotograferat och ännu mer som jag förmodligen borde ha glömt.
Facebook har genom åren fått fungera som något slags kombinerad dagbok, fotoalbum, anslagstavla och soptipp. Problemet är bara att Facebook är fullständigt värdelöst som arkiv. Några år senare hittar man ingenting, och när man väl hittar något var det inte det man letade efter.
Så den här sidan får bli något annat.
Inte ett CV. Inte en kronologisk redovisning av hela mitt liv. Inte heller något särskilt genomtänkt försök att bygga ett monument över mig själv.
Bara berättelser från livet. Små kåserier. Bilder. Musik. Människor jag träffat. Saker som gått bra, saker som gått åt helvete och en del saker där det fortfarande är för tidigt att avgöra vilket.
Jag tänker däremot inte försöka ta hela livet från början. Någonstans måste man dra en gräns.
Jag börjar nog runt juni 2022.
Det finns för övrigt många nya kapitel att läsa redan nu. Berättelsen har vuxit en hel del på sistone, inte…