I går kväll kröp vi upp och såg på film, jag och Astorman. Mitt i filmen började jag nicka till, men på något sätt gick det över. Ett par filmer senare insåg jag att det inte skulle bli någon nattsömn. Fortsatte skriva i stället. Fler kapitel till min bok om vad jag blev utsatt för.

Dom där nätterna är ganska vanliga. Dom då jag plötsligt vaknar. Eller inte alls kan somna. Det är kanske för många tankar. Eller nåt annat. Men statistiskt sett är jag vaken betydligt mer än jag sover.

Klockan hann bli sex på morgonen. Örtte. Stekt ägg.

Pratade med Py. Jodå, hon var vaken. Klockan hann bli sju, sedan somnade jag, enligt min kontors-Mac. Vaknade till vid elva igen och lyckades somna någon timme till.

Nu sitter jag här. En glad katt. Kaffe. Tur man har ”flextider”, så man slipper en måndag med ”sömnlös och måste jaga upp”.

En dusch skulle nog kännas bra. Och kanske något litet pyssel hemma.

Jag har förvisso en fruktansvärt bra städerska så det är mycket som inte behöver göras.

Hon dammsuger inte bara. Hon skakar mattor. Torkar golv. Snyggar till kök och badrum. Hon tvättar dessutom. Mattor. Sängkläder. Bäddar rent. Men lite pyssel kan man ju göra ändå. Till exempel plantera om någon blomma. Vika lite kläder. Sortera alla papper jag tydligen lyckas riva runt med. Sätta in i pärmar. Jag har ändå som förutsättning att försöka hålla det trivsamt hemma. Och pyssla hemma är trevligt. Precis som laga mat. Även om jag sällan gör det när jag är ensam. Det blir ganska mycket Foodora…

Men allt det där gör ju ingenting.

Dom säger jag är “oerhört produktiv”. Och det stämmer nog. Min bok är nu passerad 1000 sidor. Och det kommer nya låtar. Men lite “fria tider och få måsten” hjälper såklart upp för någonsorts skapande själ som ska berätta om hur själen blev mosad.

Jag ger mig inte.

Om det blir sömn i natt, eller om det blir flera kapitel skrivna, det får man se…