När jag väl vaknat till liv blev det faktiskt en riktigt trevlig dag. Jag fortsatte i serien ”Kosta på mig själv”. Ett långt, varmt och skönt bad, till exempel. Utan brådska. Bara ligga där och njuta av tillvaron.

Efteråt såg jag mig själv i spegeln. Det händer förstås ibland. Men det är sällan jag stannar upp och verkligen särskådar mig själv i bara underkläder. Från topp till tå, så att säga.

Det har blivit en hel del investeringar i mig själv på sistone. Promenader på en mil så ofta jag kan. Bra mat, som jag gärna kostar på mig. Vitaminer. Nästan ingen alkohol. Lagom mycket fysiskt trädgårdsarbete – bära säckar, gräva, släpa och hålla igång kroppen. Och ansiktsbehandlingar i alla tänkbara former. Lite fåfäng får man väl för fan vara.

Och tydligen har det gett resultat.

För fy fan, vad jag ser förbannat bra ut!

Och då menar jag inte det där vanliga, lite nedlåtande ”för min ålder”. Som om det skulle finnas någon särskild pensionärsrabatt på utseendet. Nej, för djävligt många åldersgrupper. Punkt.

Jag har i och för sig fått höra det ganska ofta de senaste månaderna. Att jag ser förbannat fräsch ut. Och det är såklart tacksamt. Speciellt när det är vackra kvinnor som säger det. I alla åldrar dessutom. Det är något alldeles särskilt trevligt med komplimanger som kommer från människor som inte verkar ha minsta anledning att dela ut dem annat än att de faktiskt menar vad de säger.

Och det är ju inte direkt så att jag springer omkring och fiskar efter komplimanger. Men jag har öron. Och ögon. Och en spegel, visade det sig.

Hela jag, faktiskt. Inte bara ansiktet eller kroppen, utan hela paketet. Jag stod där och betraktade resultatet av allt mitt pysslande och kunde inte annat än konstatera att det här var riktigt trevligt.

Jag trivs!

Med hela mig själv.

Va mycket roligare det var att kosta på någon som är tacksam för det!

Måste göra några samtal. Boka tandblekning. Hårstylisten. Mer sån HIFU och allt vad det hette…