Tag: Prislapp (Page 3 of 3)

Jag har funderat mycket på svek. Det är ett ganska stort ord. Sådana ord har en tendens att växa tills de täcker allting. Lögnerna. Halvsanningarna. Tystnaden. Alla gånger saker inte riktigt gick ihop. Alla gånger jag fick en förklaring som senare behövde en ny förklaring för att den första förklaringen skulle fungera. Men om jag ska vara riktigt ärlig tror jag inte att det är allt det där jag kommer tillbaka till.

Jag kommer tillbaka till ett telefonnummer. Det är nästan löjligt. Fyra år av mitt liv och tusentals meddelanden, resor, middagar, blommor, presenter, musik, bilder, bråk, försoningar, förhoppningar och fullständigt obegripliga diskussioner om vad två människor egentligen var för varandra. Och någonstans mitt i alltihop står en krog. Några glas för mycket. Som vanligt. En främmande man. Ett telefonnummer. Sedan en date.

Det finns naturligtvis betydligt värre saker människor kan göra mot varandra. Folk bedrar varandra i åratal. De har dubbelliv, hemliga familjer och lägenheter i andra städer. Någonstans sitter säkert en människa just nu och upptäcker att hennes man sedan tjugotre år tillbaka egentligen heter Bengt i Västerås men Fernando på Teneriffa. Jag fick ett telefonnummer och en date att förhålla mig till. Ändå tror jag att det var där någonting gick sönder på riktigt.

Inte för att ett telefonnummer är särskilt märkvärdigt. Telia delar ut miljontals av dem. Problemet var vad numret betydde i förhållande till allt annat som hade sagts. Vad jag trodde att vi var. Vad hon hade sagt att vi var. Vad jag hade investerat i det där lilla ordet vi. Sedan kom daten, och därefter alla förklaringar.

Man kan naturligtvis försöka gardera sig med ord. ”Vi har inte en relation.” ”Jag är singel om andra män frågar.” Sådana meningar kan vara praktiska. De lämnar en liten nödutgång öppen om verkligheten någon gång skulle bli besvärlig och man behöver kunna peka bakåt och säga: Där ser du. Jag sa faktiskt aldrig att…

Problemet är bara att ord inte fungerar hur länge som helst som försäkring mot det liv man faktiskt lever. Kanske någon vecka. Kanske två. Kanske under den där märkliga perioden när två människor själva ännu inte riktigt vet vad de håller på med. Men inte år efter år, samtidigt som man fortsätter leva som om man har en relation. När man delar närhet, resor, middagar, helger, framtidsplaner, kärlek, svartsjuka, konflikter, försoningar och alla de där tusen små sakerna som tillsammans är betydligt bättre på att definiera en relation än en fiffig mening uttalad när definitionen råkar bli obekväm.

Till slut går det inte att både leva i ett vi och plocka fram ett jag är singel när situationen kräver det. Eller, jo. Det går uppenbarligen alldeles utmärkt att säga det. Det som inte går är att samtidigt kräva att den andre ska uppleva de två verkligheterna som samma verklighet. Där någonstans upphör orden att vara en förklaring och blir ännu en sak som behöver förklaras.

Jag har ägnat en förbluffande del av mitt liv åt förklaringar. Jag har vänt på dem, jämfört dem, lagt dem bredvid meddelanden och datum och försökt förstå hur två saker som inte kan vara sanna samtidigt ändå lyckades bo i samma berättelse. Det började med att jag försökte förstå en kväll. Sedan försökte jag förstå ett beteende. Sedan en relation. Till slut satt jag med fyra år framför mig och försökte förstå vad fan som egentligen hade hänt.

Det blev till slut en bok. Det blev musik, hemsidor, kapitel, kronologier och en fullständigt absurd mängd dokumentation. Det blev advokater. Det blev människor som läste och människor som började ställa egna frågor. Det blev Google, som med sedvanlig självsäkerhet ibland förstod allting och ibland hittade på resten. Det blev, när man tänker efter, väldigt mycket av ett telefonnummer.

Och det är kanske det märkligaste med handlingar. De kommer sällan med prislappen fastsatt. Man står inte på en krog och får upp en liten display framför sig där det står: Telefonnummer till främmande man: 0 kronor. Date: några timmar. Efterföljande konsekvenser: pris meddelas senare. Det hade åtminstone varit konsumentvänligt.

Jag tror inte längre att det viktigaste är vad hon tänkte den kvällen. Kanske tänkte hon ingenting alls. Alkohol har aldrig varit berömt för sina långsiktiga konsekvensanalyser. Kanske var det spännande. Kanske var hon arg på mig. Kanske ville hon känna sig fri eller bara bli sedd av någon annan. Jag vet inte. Men jag vet vad det gjorde med mig.

För det var inte mannen jag fastnade vid. Jag känner honom inte. Han hade inte lovat mig någonting. Om en kvinna på en krog säger att hon är tillgänglig är det knappast hans uppgift att genomföra en arkeologisk utgrävning av hennes relationshistorik innan han får skriva sitt telefonnummer. Det var hon som betydde något för mig. Det var vi. Det var allt hon hade sagt före och allt som behövde förklaras efteråt.

Och någonstans där började jag gräva. Först ville jag förstå en kväll, sedan ett beteende och till sist hela relationen. Det är fortfarande det boken handlar om för mig. Inte hämnd. Inte ens ilska, längst därinne. Facit. Jag vill veta vad jag betalade för.

För jag betalade. Med tid framför allt. Fyra år är en ganska stor valuta när man börjar räkna efter. Man får inga bonuspoäng och det finns ingen kundtjänst att ringa när man upptäcker att varan inte riktigt motsvarade beskrivningen. Det här kostade mig fyra år. Det var för dyrt. Nu tänker jag åtminstone ta reda på vad fan jag betalade för.

Och kanske hoppas jag fortfarande på en sak. Att hon någon gång, långt efter att allt detta är färdigt, tänker tillbaka på den där kvällen. Att hon minns baren, mannen, numret och daten. Kanske till och med hans ansikte. Och sedan ser hon det i relation till allt som kom efter. Boken. Låtarna. Orden. Frågorna. Allt det där enorma som inte fanns den kvällen men som finns nu.

För handlingar har den obehagliga egenskapen att de ibland fortsätter långt efter att människan som utförde dem tycker att kvällen är över. Man kan gå hem, sova, vakna, dricka kaffe och fortsätta sitt liv. Handlingen kan ändå ligga kvar någonstans och samla ränta. Det är egentligen en ganska enkel ekonomisk princip. Först kommer varan. Sedan kommer kvittot. Och ibland, flera år senare, prislappen. Google. Bok.

Hoppas det smakade…

Och kanske hoppas jag fortfarande på en sak. Att hon en dag minns honom. Inte bara att det fanns en man på en krog, ett telefonnummer och senare en date, utan att hon faktiskt ser hans ansikte framför sig igen. Hans ”fina” ansikte. Jag hoppas att hon minns det ordentligt och sedan ser det i relation till allt som kom efter. För någonstans där började hon, utan att veta det, skriva den här boken.

Hon skrev naturligtvis inte ett enda ord. Det gjorde jag. Men den där kvällen satte hon den första punkten i en berättelse som sedan skulle bli lögner, frågor, nya motsägelser, tusentals meddelanden, sömnlösa nätter, låtar, kapitel, kronologier och år av försök att förstå. Allt det där låg naturligtvis inte färdigt på bardisken när numret byttes. Men där började den kedja som gjorde att jag till slut satte mig ner och skrev.

Det är därför jag hoppas att hon någon gång ser just hans ansikte när hon ser boken. Inte därför att han är viktig. Tvärtom är han nästan fullständigt ointressant. Han råkade bara stå på den plats där ett val gjordes. Det viktiga är vad hon gjorde, vad det satte igång och vad det till slut kostade.

För handlingar har den obehagliga egenskapen att de ibland fortsätter långt efter att människan som utförde dem tycker att kvällen är över. Man kan gå hem, sova, vakna, dricka kaffe och fortsätta sitt liv. Handlingen kan ändå ligga kvar någonstans och samla ränta. Och ibland kommer räkningen från ett håll man aldrig ens funderade på när man gjorde sitt val.

Jag hoppas hon tittar på boken en dag. Sedan hoppas jag att hon blundar och fortfarande kan se hans ”fina” ansikte.

För där började hon den.

Grattis. Prislapp.