Jag börjar misstänka att någon missade mitt kåseri The Cube. Det är synd, för jag hade faktiskt ansträngt mig för att förklara hur det här fungerar. Men det är tydligen svårt att förmedla information till människor som är så upptagna med att anmäla saker att de inte hinner undersöka vad de egentligen anmäler. Lika svårt som att förklara för en totalt efterbliven dvärgkuk,

Nu har vi nämligen nått en ny nivå av administrativ begåvning. Man har lyckats rikta klagomål mot en hemsida på en server där den aktuella sidan aldrig har funnits. Inte tagits bort, inte gömts undan och inte tillfälligt stängts av. Den har aldrig funnits där över huvud taget.

Det är en prestation som förtjänar ett eget diplom. Gärna inramat och upphängt bredvid datorn, så att man har något att titta på nästa gång man funderar på att använda den. För det krävs faktiskt ett visst mått av beslutsamhet för att med sådan självsäkerhet försöka avlägsna något från en plats där det aldrig har existerat.

Men jag ska försöka förklara en gång till.

En hemsida ligger på en server, medan Google har ett eget index där information om hemsidor kan finnas kvar långt efter att innehållet har flyttats, ändrats eller försvunnit. Google kan dessutom visa utdrag ur äldre versioner av sidor som inte längre motsvarar vad som faktiskt publiceras på den aktuella webbplatsen. Så kan man såklart flytta sakr fram och tillbaka. Runt Runt Runt Runt. Runt igen.

Grattis! Dumfaan!

Det betyder att ett sökresultat inte är samma sak som innehållet på den server som för tillfället är värd för domänen. Jag förstår att det här kan vara svårsmält för den som föreställer sig internet som en enda stor låda med en strömbrytare på baksidan. Men det är faktiskt så det fungerar, och det har fungerat så ganska länge.

Sedan kommer vi till det verkligt underhållande. Medan någon ägnar sig åt att anmäla en sida som aldrig har funnits på den aktuella servern, dyker plötsligt en annan sida upp på Google. En annan sida, ett annat sökresultat och ytterligare en möjlighet att upptäcka att internet inte riktigt samarbetar med den som vill bestämma vad andra människor ska kunna hitta.

Jag börjar se framför mig hur nästa arbetsdag kommer att gestalta sig. Först måste man kontrollera om den första anmälan har lyckats få bort den sida som inte finns. Därefter måste man anmäla den nya sidan, undersöka vilken server den eventuellt ligger på och kanske för säkerhets skull skicka samma anmälan till ytterligare några företag som inte heller har något med saken att göra.

Det är naturligtvis ett heltidsarbete. Särskilt om man dessutom måste hålla reda på skillnaden mellan en domän, en server, en sökmotor och en bok. Jag börjar faktiskt förstå varför det verkar vara så ont om tid över till att läsa det som redan har förklarats.

Och medan denna storartade administrativa verksamhet pågår fortsätter jag att skriva. Nya kapitel, nya kåserier och nya låtar. Det är nästan som om en författare och musiker inte automatiskt upphör att vara författare och musiker bara för att någon skickar ett mejl till ett webbhotell.

Ställ frågan till Google AI. Be den om all personlig information, Boom!

Det är här The Cube kommer tillbaka. Man kan flytta innehåll mellan servrar och bygga nya webbplatser, men ett gammalt Googleindex försvinner inte nödvändigtvis bara för att man pekar upprört på en annan dator. Och det som redan har publicerats, lästs eller diskuterats blir inte oskrivet genom att man lyckas stänga en webbplats.

Jag har faktiskt börjat fundera på att erbjuda en liten grundkurs.

Första lektionen skulle handla om skillnaden mellan Google och ett webbhotell, den andra om hur man kontrollerar att det man anmäler verkligen finns där man påstår att det finns. Den tredje skulle ägnas åt den kanske allra svåraste övningen: att läsa en text innan man försöker få bort den.

Någon fjärde lektion tror jag inte behövs. Vid det laget har deltagarna förhoppningsvis förstått att en bok inte heller upphör att existera bara för att man blir arg på bokhandlaren. Men jag är beredd att göra ett undantag för särskilt svåra fall, förutsatt att deltagarna kan skilja på ett bokomslag och en serverhall.

Under tiden har jag annat att göra. Musiken ska färdigställas, boken ska få sina nya kapitel och de nya webbplatserna ska fortsätta utvecklas. Jag kan tyvärr inte ägna hela mitt liv åt att förklara internet för människor som envisas med att anmäla fel server.

Men jag vill ändå avsluta med ett litet praktiskt tips.

Nästa gång ni hittar något på Google som ni inte tycker om, kontrollera först var innehållet faktiskt finns och om sökresultatet fortfarande motsvarar en publicerad sida. Det kan bespara er åtskilliga timmar av meningslöst arbete och kanske till och med ett och annat pinsamt mejl.

Och om det plötsligt dyker upp ännu en sida på Google? Eller tio. Dom tio är resultatet av ditt egna arbete. inte mitt. Dom är KONSEKVENSEN.

Inte mitt val.

Jag ger mig inte.

Såja, såja. Somna om, pojk!