Tag: PR

Jo, men det blev en trevlig onsdag, som sagt. Jag och Py pysslade med lite papper och administration. Hon lagade som vanligt en oerhört god lunch, och sedan tog vi en skön långpromenad i det vackra höstvädret. Vi landade på Stavsnäs Hembageri. Som vanligt.

Cappuccino. Mormorskakor. Py, som sedan länge tycks ha som personlig ambition att varje månad få ett mejl från iCloud med upplysningen ”Ditt lagringsutrymme är snart slut”, passade på att fotografera ungefär allting. Det är ett omfattande arbete, men hon är målmedveten. Apple gör vad de kan för att hålla jämna steg.

Så småningom dök det upp ett litet inlägg på Facebook.

En bild på Py, en bild på kaffet och kakorna. Och så min ena hand, som tydligen också hade lyckats ta sig in i bild. Utan att vare sig ha blivit tillfrågad eller undertecknat något medgivande.

Man blir alltid lika förvånad när några kakor kryper upp mot tusen gillamarkeringar på några timmar. Det är ändå rätt imponerande för bakverk som, såvitt jag kunde bedöma, inte ens hade egna Facebookkonton. Men kakorna var inte ensamma. På bilden syntes nämligen också två tredjedelar av en tatuering som tydligen har förmågan att uppröra, och möjligen till och med kränka, någon.

Två tredjedelar. Det är alltså inte ens en fullständig kränkning. En tredjedel saknas. Vilket rimligen borde innebära att den drabbade åtminstone fått någon form av rabatt.

Nu råkar det vara så att jag har samma tatuering på båda händerna. Tre bokstäver, fördelade på tre fingrar. KHI. Inget särskilt märkvärdigt egentligen. Jag har sett människor med betydligt mer avancerade konstverk på kroppen, utan att någon för den skull har behövt kontakta vare sig polis, länsstyrelse eller närmaste jourhavande kränkthetsombud.

Jag har fortfarande samma stalltips för den som blir upprörd över något som egentligen inte angår vederbörande. Särskilt när det handlar om något på en annan människas kropp, som man själv aktivt måste leta upp för att över huvud taget få syn på.

Det finns faktiskt en ganska enkel lösning. Den kräver varken medicinering, myndighetsbeslut eller särskild teknisk utrustning. Jag har till och med beskrivit den i en liten manual om konsten att bli kränkt av någonting man själv letat upp. Den är gratis att läsa och kräver inga förkunskaper. Möjligen en viss förmåga till självreflektion, men man kan ju inte få allt.

För det är trots allt min kropp. Mina fingrar. Mina tatueringar. Om någon inte vill se dem finns det en rad fullt fungerande alternativ. Man kan exempelvis låta bli att söka upp bilder på mig. Det är en metod som lär ha fungerat alldeles utmärkt i flera tusen år, långt innan internet kom och gjorde det möjligt att bli förbannad på människor man inte ens befinner sig i samma rum som.

Men nu börjar det bli riktigt intressant.

Py har nämligen taggat mig i sitt inlägg. Det innebär att det också finns på min Facebooksida. Och eftersom jag är en hjälpsam människa skulle jag naturligtvis kunna kommentera hennes inlägg och lägga in en länk till den här lilla betraktelsen.

Då kan den som ser Pys kakor klicka sig vidare till min dagbok, där man kan läsa om Pys kakor, och därifrån klicka tillbaka till Pys kakor. Vill man sedan fördjupa sig i tatueringens eventuella samhällsfarlighet finns ytterligare en länk till kåseriet om kränkthet. Och därifrån kan man förstås återvända till min sida.

En liten digital rundvandring. Utan inträdesavgift, guide eller bestämd utgång.

Det blir nästan som ett kretslopp. Fast i stället för vatten och näringsämnen cirkulerar kaffebröd, fingrar och länkar. Google får något att indexera, Facebook får något att distribuera och den som absolut inte vill se min tatuering får ytterligare några möjligheter att göra just det.

Jag tycker det är en utmärkt service.

Och för att vara extra hygglig inkluderar jag här en bild på hela handen. Samtliga tre bokstäver. Hundra procent. Ingen rabatt.

Den andra handen ser likadan ut, så den får ni föreställa er själva. Eller, egentligen ser den inte riktigt likadan ut. Tatueringen är spegelvänd på den andra handen. Vilket faktiskt är lite fiffigt. Exakt hur fiffigt, och hur det hela kommer till sin fulla rätt när man exempelvis spelar gitarr, får ni fundera på själva. Det blir inte sämre av att dom dessutom får en helhet med en av mina motivlackade gitarrer.

Någon måtta får det ändå vara på generositeten…

Kakor får ni däremot köpa själva. De finns på Stavsnäs Hembageri. Jättegoda, billiga och serverade i en synnerligen trivsam miljö.

Och skulle någon bli kränkt av dem också, föreslår jag att vederbörande börjar med att undvika konditorier.

Har jag förresten nämnt att jag en gång i samband med ännu ett år i Melo, genomgick en ganska lång Medieträning…?